!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Om Malmgården

Malmgården är ett känt hus i Malmö med intressant historia.

Ett unikt hus

Byggmästare Eric Sigfrid Persson hade anammat Funktionalismens idéer som de presenterades på Stockholmsutställningen 1930. Det skulle vara luft och ljus i bostäderna, stora grönytor och även en social gemenskap.

Arkitekt Eiler Græbe ritade fasaderna och Birger Linderoth planerna. Det kan inte ha varit lätt att vara arkitekt under Persson, han var inte bara idégivare till projektet utan blandade sig i alla detaljer och kom med massor av idéer och ändringar. Dessutom var idéerna ofta så nyskapande att Byggnadsnämnden vägrade godkänna flera av dem. Därför finns till exempel inga gemensamma fest- och gymnastiksalar på våra vindar. De byggdes, men fick plockas bort!

Malmgården var Perssons första riktigt stora bygge. Han hade börjat med småhus i Tomelilla och fortsatt i Malmö med flera hus kring bland annat Davidshalls torg. Nu skulle han gå vidare i den stora stilen. Malmgården blev ett jättebygge. Sexhundra murare och snickare arbetade i två år för att färdigställa Nordens största bostadskomplex.

Varje lägenhet fick badrum, kylskåp, väggfast kassaskåp och massor av ljus. Däremot var alla former av stuckatur i tak och på fasader bannlysta. ”Funkisen” krävde rena ytor, ljusa färger, platta tak och fönster utan spröjsar. Dessutom borde fasaderna vara putsade, men det gick byggnadsnämnden inte med på. Det fick bli gult tegel istället.

vykort

På gården byggdes Malmös första underjordiska garage för femtio bilar. Ovanpå detta blev det en tennisbana och fem badmintonbanor med höga staket så att bollarna inte skulle krossa några fönsterrutor.

Även trapphusen blev ljusa med stora fönster. Dörrarna är i kraftig ek och väggarna var målade i grönt och tegelrött. Några av taken i trapporna målades i silver och några i guld. Att alla innerdörrar var svartmålade med röda karmar kan tyckas konstigt, men sådan var tidens stil.

Badrummen med sin gröna kakel känner vi ju alla till, men det var länge sedan de självspolande toaletterna byttes ut – när locket fälldes upp fylldes tanken baktill och när man lade ner locket spolade toaletten. Genialt!

Köket hade gasspis, då som nu, men också gasdrivet kylskåp. De var placerade under vaskbänken och en liten låga var alltid tänd längst in under kylen. Gasen betalades med polletter som man stoppade i en stor apparat som också satt i ett eget skåp under vasken. En stor lägenhet som en trea eller fyra klarade sig med en enda propp i elskåpet. Det enda som drog ström var ju några lampor och eventuellt en radioapparat.

Huset fick en mängd konstnärlig utsmyckning då det byggdes. Tyvärr har nästan allt försvunnit, dels genom stöld, dels genom tidens tand och dels genom olika förändringar av gården. Det två plaskdammarna är borta liksom många mindre urnor i gjutjärn. Flera mindre statyetter i trapporna och alla tryckknapparna i brons har också stulits. Kvar har vi de vackra bänkarna och en del friser i några av trapporna samt torson av Arvid Karlsson och den stora ”Bergslagsurnan” av Erik Grate. Båda dessa konstverk behöver dock renoveras innan även de dukar under för tidens tand.

Vi är många som bott här i årtionden och lärt oss att uppskatta byggnaden som den är. Vi hoppas att även du känner att byggnaden har en unik historia som är värd att bevara och i viss mån återskapa. När du planerar att renovera din lägenhet så försök ta hänsyn till de gamla detaljer som fortfarande finns kvar och som ger huset dess speciella karaktär.

Av Christian Kindblad

Se även Skånskan 2009  

och läs mer här:

1927 Rörsjöbladet,
1934 Malmgården,
1935 Malmgårdens jul,
1937 Östra förstaden,
1973 Värnhem 50
tidningsurklipp från Malmgården

 

Kv. Helge

Denna lilla berättelse om Malmgården kan vara trevligt för boende att känna till. Detta hus och de övriga vackra byggnader som Eric Sigfrid Perssons skapat i denna stad har på ett betydelsefullt sätt varit med att forma det moderna Malmö.

Den framstående storbyggmästaren Eric Sigfrid Persson skapade Malmgården 1934- 35, Ribershus 1937- 38 och Friluftstaden 1944.

Malmgården utgjorde med sina 300 lägenheter Skandinaviens till antalet lägenheter största hyreshus. De eleganta höghusen Ribershus med läge vid vattnet och Friluftstaden, ett av Sveriges första radhusområden, blev samman med Malmgården paradexempel på svensk funktionalistisk arkitektur.

Funktionalism är som bekant den moderna stil med rötter i bl.a. legendariska tyska designskolan Bauhaus och som i Sverige fick sitt genombrott i och med Stockholmsutställningen 1930. Det är mycket intressant att se Malmgården i detta perspektiv. Byggnationen sätts igång direkt efter Stockholmsutställningen och vi kan vara övertygade om att Erik Sigfrid Persson då kände sig besjälad uppgiften att vara med och bygga en ny bättre värld.

Kvarteret Helge bestod ursprungligen av tretton tomter. Arbetsstyrkan vid byggnationen av Malmgården utgjordes av 645 snickare, murare, hantlangare och andra yrkesmän. I varje trappa fanns olika konstverk i form av reliefer eller fristående bronsskulpturer. Den konstnärliga utsmyckningen av gården kring den upphöjda tennisbanan i mitten var omfattande. Vintertid spolades banan och förvandlades till skridskobana. Återkommande var även att Brandkårens orkester blåste in julen samt att det från Norge skänktes en stor gran.

Sommartid njöt man vid en liten damm med stenbänkar och en vacker hängpil belägen ovanför garagenedfarten. I Rörsjöparken mitt emot fanns då för barnen en lyxig leksak: en riktig gammal brandbil stod uppställd där. Malmbaren var namnet på restaurangen vid hörnan av Drottninggatan och Döbelnsgatan. Sommartid fanns möjlighet att sitta ute under parasoller, trottoaren var nämligen mycket bredare än i dag. Drottninggatan hade endast två filer, inte fyra som den senare fick. Frisören Preutz hade även sin salong åt detta håll. Denne ytterst sympatiske yrkesman var känd för att vinna internationella tävlingar i hårkonstnärsskap.

Damm på innergården Tennisspelande Malmgårdsbor Innergård med barberare

Det fanns både en herr och en damavdelning hos Preutz, salongen var dubbelt så stor som den är idag. Preutz innehade en förtroendepost som ålderman i Malmöfrisörernas sammanslutning, men trots sitt framstående renommé så titulerade han sig gärna barberare. Det fanns även en manufakturaffär på denna sida huset och en funktionalistiskt ritad bensinmack. Kungsgatan hade en blomsteraffär bredvid butiken på hörnan. Fru Anderberg som innehade speceriaffären utgjorde en betydande social institution i grannskapet. Hon var mycket aktiv inom Lutherhjälpen och hade ett handfast, realistiskt sinnelag som var många människor till gagn på olika sätt. Hon kunde ibland uttrycka sig drastiskt. Ett exempel var när hon vid tillfälle hade haft ett inbrott och blev tillfrågad av sin granne blomstertanten om hon hade ringt efter polisen. Hon svarade då ”Nä, det är inte lönt å ringa till våra lata poliser. Tjuvarna kan få komplex!” Vid ett annat tillfälle när hon var högt upp i ålder sprang hon med risk för hjärtattack efter en ”kund” som brutit mot all ära och redlighet och trott att man utan repressalier kunde stjäla en kartong jordgubbar i affären. Hon gav sig inte, hann upp snattaren i Rörsjöparken, gav honom en utskällning och tog tillbaka det som var hennes. Preutz och Anderberg är några exempel på intressanta personligheter som bott och verkat i Malmgården. Mest framträdande i huset var givetvis ESP i sin stora etagevåning högst upp på Drottninggatan med utsikt mot parken. Våningen hade två balkonger samt takterass med drivhus.

Den första omgången hyresgästerna som flyttade in, bodde i allmänhet kvar tills de blev gamla. Malmgården var ett hus man flyttade till, men inte från. Många blev därför nära bekanta med varandra. Standarden i huset ansågs hög och som exempel kan nämnas att de självspolande toaletterna var försedda med solida mahognysitsar och lock. När man lade ned locket efter besök, spolade toaletten själv per automatik. Vem hade sett maken till en sådan modern design? Kylskåpen var med dagens standard som mått, förbluffande små och gasdrivna, tro det den som vill. Gasen till kylen, liksom till spisen, betalades med mässingspoletter inköpta hos fru Anderberg, vilka lades i gasmätaren under vasken.

Mitt över Drottninggatan, på en del av den tomt där polishuset nu ligger, fanns en stor gasklocka. Under kriget kände man oro för detta. Om Sverige blev indraget i kriget eller om en olycka hände, så kunde en fasansfull explosion ske tvärs över gatan. Smälla kunde det emellertid göra ändå om man var lite oförsiktig, dock i betydligt mindre skala. Var tvättstuga hade en stor gaseldad tvättmaskin med kraftig låga. Var man aningen sen att tända denna efter att ha slagit på gasen så hördes ett fruktansvärt BOM!

Två heltidsanställda vaktmästare fanns huset, ibland även med en tredje man som hjälp.
Från gården kunde man nå en källare på Döbelnsgatan längst ned mot Drottninggatan där den kollektiva frysanläggning fanns och där hyresgästerna kunde hyra frysfack.
De tankar som Eric Sigfrid Persson haft om en större gymnastiksal och en lekstuga för hyresgästernas barn blev däremot inte godkända av byggnadsnämnden. Det lär dock ha funnits ribbstolar för gymnastiska övningar på vindarna.

Av Bruno Karlson

För mer kunskap om byggherren hänvisas till Ulla Hårdes bok: Eric Sigfrid Persson

Julinblåsning

Det finns en gammal tradition sedan medeltiden om att blåsa in julen. Då man blåste julefrid innebar det bland annat att ingen fick bära vapen och att alla brott straffades dubbelt under fridperioden.

I Malmgården har man hållit på denna tradition i näst intill alla år. Mellan 1936 och 2014 spelade Malmö FBU/Röda Korsets Musikkårs blåsorkester på gården den 23 december. Sedan 2015 spelar Spårvägens Musikkår. Mellan klockan sex och halv sju är det psalmer och julsånger i lugnt tempo och därefter är det dans kring granen med ungarna till klockan sju.

Inte ens som liten gillade jag att dansa kring granen, men vi ungar lyssnade till musiken och sprang omkring med tomtebloss och hade roligt. När jag var barn på 1950-talet fanns det levande ljus tända i alla fönster mot gården under den timma orkestern spelade, idag har den traditionen till stor del försvunnit. Många känner inte till den eller är helt enkelt inte hemma.

Jag kan inte minnas att det har snöat särskilt mycket på någon av dessa lillejulaftnar, men det har varit kallt många gånger. Vid några tillfällen hotade blåsinstrumentens munstycken att fastna i musikernas läppar, då ställde de sig helt enkelt i en av portarna och spelade vidare. Vaktmästarna satte fortsättningvis upp gasvärmare som hängde i en ställning över orkestern. Två stora, öppna gaslågor över orkestern och en lite mindre över dirigenten.

Julinblåsning tycks bara förekomma i Skåne. På Stortorget i Malmö har det blåsts jul sedan medeltiden – nåja, några hundra års uppehåll kanske det var, men sedan 1953 har man med säkerhet blåst. Går man in på nätet och ser var julinblåsningen lever kvar får man endast upp Trelleborg, Lund, Arlöv, Burlöv och Kristianstad. Julinblåsningen sker på lillejulafton eller mitt på dagen på julafton.

Det är bara att tacka ägarna av Malmgården för att man låtit denna traditionen leva vidare.

Av Christian Kindblad

Om du bor i Malmgården och tycker att traditionen Julinblåsning bör finnas kvar så anmäl dig till arbetsgruppen! Utan en arbetsgrupp, ingen julinblåsning!

Webbansvarig

Logga in

Glömt lösenordet?

Cookies

Sitemap

Webbversion