Denna lilla berättelse om Malmgården kan vara trevligt för boende att känna till. Detta hus och de övriga vackra byggnader som Eric Sigfrid Perssons skapat i denna stad har på ett betydelsefullt sätt varit med att forma det moderna Malmö.
Den framstående storbyggmästaren Eric Sigfrid Persson skapade Malmgården 1934- 35, Ribershus 1937- 38 och Friluftstaden 1944.
Malmgården utgjorde med sina 300 lägenheter Skandinaviens till antalet lägenheter största hyreshus. De eleganta höghusen Ribershus med läge vid vattnet och Friluftstaden, ett av Sveriges första radhusområden, blev samman med Malmgården paradexempel på svensk funktionalistisk arkitektur.
Funktionalism är som bekant den moderna stil med rötter i bl.a. legendariska tyska designskolan Bauhaus och som i Sverige fick sitt genombrott i och med Stockholmsutställningen 1930. Det är mycket intressant att se Malmgården i detta perspektiv. Byggnationen sätts igång direkt efter Stockholmsutställningen och vi kan vara övertygade om att Erik Sigfrid Persson då kände sig besjälad uppgiften att vara med och bygga en ny bättre värld.
Kvarteret Helge bestod ursprungligen av tretton tomter. Arbetsstyrkan vid byggnationen av Malmgården utgjordes av 645 snickare, murare, hantlangare och andra yrkesmän. I varje trappa fanns olika konstverk i form av reliefer eller fristående bronsskulpturer. Den konstnärliga utsmyckningen av gården kring den upphöjda tennisbanan i mitten var omfattande. Vintertid spolades banan och förvandlades till skridskobana. Återkommande var även att Brandkårens orkester blåste in julen samt att det från Norge skänktes en stor gran.
Sommartid njöt man vid en liten damm med stenbänkar och en vacker hängpil belägen ovanför garagenedfarten. I Rörsjöparken mitt emot fanns då för barnen en lyxig leksak: en riktig gammal brandbil stod uppställd där. Malmbaren var namnet på restaurangen vid hörnan av Drottninggatan och Döbelnsgatan. Sommartid fanns möjlighet att sitta ute under parasoller, trottoaren var nämligen mycket bredare än i dag. Drottninggatan hade endast två filer, inte fyra som den senare fick. Frisören Preutz hade även sin salong åt detta håll. Denne ytterst sympatiske yrkesman var känd för att vinna internationella tävlingar i hårkonstnärsskap.
Det fanns både en herr och en damavdelning hos Preutz, salongen var dubbelt så stor som den är idag. Preutz innehade en förtroendepost som ålderman i Malmöfrisörernas sammanslutning, men trots sitt framstående renommé så titulerade han sig gärna barberare. Det fanns även en manufakturaffär på denna sida huset och en funktionalistiskt ritad bensinmack. Kungsgatan hade en blomsteraffär bredvid butiken på hörnan. Fru Anderberg som innehade speceriaffären utgjorde en betydande social institution i grannskapet. Hon var mycket aktiv inom Lutherhjälpen och hade ett handfast, realistiskt sinnelag som var många människor till gagn på olika sätt. Hon kunde ibland uttrycka sig drastiskt. Ett exempel var när hon vid tillfälle hade haft ett inbrott och blev tillfrågad av sin granne blomstertanten om hon hade ringt efter polisen. Hon svarade då ”Nä, det är inte lönt å ringa till våra lata poliser. Tjuvarna kan få komplex!” Vid ett annat tillfälle när hon var högt upp i ålder sprang hon med risk för hjärtattack efter en ”kund” som brutit mot all ära och redlighet och trott att man utan repressalier kunde stjäla en kartong jordgubbar i affären. Hon gav sig inte, hann upp snattaren i Rörsjöparken, gav honom en utskällning och tog tillbaka det som var hennes. Preutz och Anderberg är några exempel på intressanta personligheter som bott och verkat i Malmgården. Mest framträdande i huset var givetvis ESP i sin stora etagevåning högst upp på Drottninggatan med utsikt mot parken. Våningen hade två balkonger samt takterass med drivhus.
Den första omgången hyresgästerna som flyttade in, bodde i allmänhet kvar tills de blev gamla. Malmgården var ett hus man flyttade till, men inte från. Många blev därför nära bekanta med varandra. Standarden i huset ansågs hög och som exempel kan nämnas att de självspolande toaletterna var försedda med solida mahognysitsar och lock. När man lade ned locket efter besök, spolade toaletten själv per automatik. Vem hade sett maken till en sådan modern design? Kylskåpen var med dagens standard som mått, förbluffande små och gasdrivna, tro det den som vill. Gasen till kylen, liksom till spisen, betalades med mässingspoletter inköpta hos fru Anderberg, vilka lades i gasmätaren under vasken.
Mitt över Drottninggatan, på en del av den tomt där polishuset nu ligger, fanns en stor gasklocka. Under kriget kände man oro för detta. Om Sverige blev indraget i kriget eller om en olycka hände, så kunde en fasansfull explosion ske tvärs över gatan. Smälla kunde det emellertid göra ändå om man var lite oförsiktig, dock i betydligt mindre skala. Var tvättstuga hade en stor gaseldad tvättmaskin med kraftig låga. Var man aningen sen att tända denna efter att ha slagit på gasen så hördes ett fruktansvärt BOM!
Två heltidsanställda vaktmästare fanns huset, ibland även med en tredje man som hjälp.
Från gården kunde man nå en källare på Döbelnsgatan längst ned mot Drottninggatan där den kollektiva frysanläggning fanns och där hyresgästerna kunde hyra frysfack.
De tankar som Eric Sigfrid Persson haft om en större gymnastiksal och en lekstuga för hyresgästernas barn blev däremot inte godkända av byggnadsnämnden. Det lär dock ha funnits ribbstolar för gymnastiska övningar på vindarna.
Av Bruno Karlson
För mer kunskap om byggherren hänvisas till Ulla Hårdes bok: Eric Sigfrid Persson
Julinblåsning
Det finns en gammal tradition sedan medeltiden om att blåsa in julen. Då man blåste julefrid innebar det bland annat att ingen fick bära vapen och att alla brott straffades dubbelt under fridperioden.
I Malmgården har man hållit på denna tradition i näst intill alla år. Mellan 1936 och 2014 spelade Malmö FBU/Röda Korsets Musikkårs blåsorkester på gården den 23 december. Sedan 2015 spelar Spårvägens Musikkår. Mellan klockan sex och halv sju är det psalmer och julsånger i lugnt tempo och därefter är det dans kring granen med ungarna till klockan sju.
Inte ens som liten gillade jag att dansa kring granen, men vi ungar lyssnade till musiken och sprang omkring med tomtebloss och hade roligt. När jag var barn på 1950-talet fanns det levande ljus tända i alla fönster mot gården under den timma orkestern spelade, idag har den traditionen till stor del försvunnit. Många känner inte till den eller är helt enkelt inte hemma.
Jag kan inte minnas att det har snöat särskilt mycket på någon av dessa lillejulaftnar, men det har varit kallt många gånger. Vid några tillfällen hotade blåsinstrumentens munstycken att fastna i musikernas läppar, då ställde de sig helt enkelt i en av portarna och spelade vidare. Vaktmästarna satte fortsättningvis upp gasvärmare som hängde i en ställning över orkestern. Två stora, öppna gaslågor över orkestern och en lite mindre över dirigenten.
Julinblåsning tycks bara förekomma i Skåne. På Stortorget i Malmö har det blåsts jul sedan medeltiden – nåja, några hundra års uppehåll kanske det var, men sedan 1953 har man med säkerhet blåst. Går man in på nätet och ser var julinblåsningen lever kvar får man endast upp Trelleborg, Lund, Arlöv, Burlöv och Kristianstad. Julinblåsningen sker på lillejulafton eller mitt på dagen på julafton.
Det är bara att tacka ägarna av Malmgården för att man låtit denna traditionen leva vidare.
Av Christian Kindblad
Om du bor i Malmgården och tycker att traditionen Julinblåsning bör finnas kvar så anmäl dig till arbetsgruppen! Utan en arbetsgrupp, ingen julinblåsning!
